⭐️ Veckans ord: Lussekatt ⭐️

Det är lite märkligt att man döper en bulle som inte alls ser ut som en katt, till lussekatt. Hur hänger det ihop?
Det är inte direkt glasklart … Och man kan inte prata om lussekatten utan att nämna Lucia.

 

Googlar man lite kommer man fram till detta
Enligt folklivsforskare finns en version som förklarar hur ordet lussekatt uppstod. Vi får bege oss till 1600-talets Tyskland. På den tiden kallades bullarna för djävulskatter eftersom djävulen, enligt sägnen, smög omkring i skepnad av en katt och gav barnen smisk. För att motverka detta delade kyrkan ut bullar till snälla barn, först genom Sankt Nikolaus och sedan genom Jesusbarnet (Kindchen Jesus eller Kinken Jes). Bullarna (lussekatterna) färgades gula med saffran för att sprida ljus och värme och på så sätt hålla djävulen borta. På fornnordisk lågtyska kallades bullarna för duiveskatter, det vill säga djävulskatter.

Det tidigaste fyndet av ”dövelskatt” i svensk skrift är från slutet av 1800-talet. I Nordisk Familjebok år 1910 står det:

I sydvästra Sverige bakas till Lucia ett särskildt kultbröd kalladt ”dövelskatt”

 

 

Men hur hänger lussekatten ihop med Lucia?
Och är det verkligen det italienska helgonet vi firar?

Sveriges firande av Lucia den 13 december har en bakgrund som inte är helt glasklar. Faktum är att det råder en mild osämja mellan folklivsforskarna.

Jan-Öyvind Swahn, folklorist och docent i etnologi har sin uppfattning klar. Han påstod att:

”Helgonet Lucia är, när det kommer till kritan, helt irrelevant när det gäller den skandinaviska lucian – hon och helgonet har bara almanacksdagens namn gemensamt.”
[Kinken Jes-flickan] gick icke desto mindre i en svensk bygd ny öden till mötes, man kan säga att hon övervintrade under några hundra år i lånad kapprock i trakterna kring Värmland. Ett viktigt bevis för sammanhanget mellan den tyska Kinken Jes och vår svenska Lucia, levererar de bullar som Lucia serverar till kaffet, och som vi brukar kalla för lussekatter.

Med andra ord; att vi firar luciadagen den 13 december beror inte alls på att Lucia från Syrakusa har sin helgondag då. Nej, orsaken till vårt firande beror på att årets längsta natt inföll runt den 13 december under medeltiden.
Denna tes kopplas också samman med Luficer och Kinken Jes på ett logiskt sätt. Kinken Jes, Jesusbarnet, var nämligen inte alls något litet barn utan en vitklädd kvinna med ljuskrans kring håret. Traditionen kom till Sverige på 1600-talet via tyska köpmän där hon fanns med som gåvoutdelare kring jul i högborgerliga kretsar. I vårt land konkurrerades Kinken Jes snart ut av först julbocken och sedan av jultomten.

Rörigt? Då lägger vi till vad den andra falangen av folklivsforskare med med bl.a. Nils-Arvid Bringeus (präst och professor i etnologi) tror. Det har ingenting med Lucifer att göra utan handlar om stjärngossar.

Stjärngossarna har sitt ursprung i särskilda julspel som gymnasister uppförde under trettonhelgen för att få in pengar till studierna. I flera städer förbjöds julspelandet eftersom ynglingarna:

I förleden julhelg lupit kring om staden med en stjärna och apats med Kristi födelse och andra heliga verk, som plädgade i Guds församling predikas över.

I de äldsta stjärngossetågen förekom de tre vise männen. Senare tillkom även stjärnbärare, en pajas (Judas), Maria med Jesusbarnet, Josef, en ängel och en rad statister. Ängeln var alltid ensam och har i uppteckningar benämnts som ”sångängeln” eller ”sjungängeln”. Från Örgryte församling berättas från 1880-talet att ängeln var ”vitklädd med en krans av lingonris på huvudet”.

Den första svenska lucian i modernare tappning hittar vi i en reseberättelse av den skånske prästen C F Nyman. Han berättar från sitt besök på Horns högreståndsboställe i Västergötland:

Ett vitklätt fruntimmer med gördel om livet, liksom en vinge på vardera axeln, stora tända ljus i hwar sin stor silverljusstak

 

Fotocredit: Arria Belli

 

Vår moderna Lucia
Vad man än väljer att tro på – att Lucia är svensk version av Kinken Jes eller en före detta stjärngosse, så fick hon hur som helst svensk folklig status i slutet på 1800-talet. Skansen startade luciafirande på 1890-talet för att gestalta folkliga festseder. År 1928 ordnade Stockholms Dagblad en Luciatävling. Den vinnande lucian gick i procession med elektriskt ljus i huvudkronan. Detta koncept spreds genom åren till andra tidningar och på så sätt blev Lucia en del av massmediala offentligheten.

Melodin till luciasången härstammar från Italien, förmodligen med en folklig förlaga. Den svenska texten skrevs under 1920-talet och gavs då ut i en sångbok i samband med att luciafirandet växte.

 

Tillbaka