I klassuppropet och på friidrottstävlingarna brukade det bli paus efter mitt förnamn. Jag lärde mig snabbt vad det betydde (hur ska det här uttalas?). Under 80-talet fanns det inte jättemånga invandrare i den lilla småländska by där jag växte upp. De som fanns var greker, finnar och göteborgare. Vi tillhörde göteborgarna men med skillnaden att min pappa dessutom var född i Tyskland. Vi passade alltså inte alls in. Och till råga på allt hade vi ett jättekonstigt efternamn.

Ett litet klargörande
Mer än en gång har jag fått frågan om jag är släkt med sångaren Michael Bublé (nej). Många uttalar efternamnet ”Babblis” och visst kan jag vara pratsam men ändå (nej). Den märkligaste stavningen jag har fått är på ett kuvert för länge sedan. Buklus stod det. Buk. Lus. (nej).

Bublies ur vetenskapligt perspektiv, för dig som gillar ursprung
Ursprungslandet för min släkt är den tysktalande delen av det som förr kallades Ostpreussen. En flykt till Tyskland under andra världskriget (!) ledde till att vårt tidigare släktnamn "Bublises" förtyskades en smula. En ledtråd är således att u:et uttalas som ett tyskt ”u”, alltså ”o”. Av samma anledning är ”ie” ett ”i”. Skippar vi grammatiken blir det i fonetisk skrift Bo-bliss. En svensk variant på det finns också; Bubb-liss.

Bubs, Bubbliz och Bubbliz fizz
Det är att betrakta som tillfälligheter att Bublies finns i en rad varianter. Eller …?

Ps. Lite meningslöst vetande. I Sverige finns det enligt min vetskap sju Bublies.

 

Tillbaka